Är din Jesus en porslinsfigur?

Säger Kristus Jesus vår Frälsare, saker och ting som stör, som oroar, som får oss att känna oss obekväma?

Hos vissa religiösa människor så verkar det som om Jesus är en porslinsfigur som ler milt och platoniskt och aldrig irriterar någon, eller en mjuk stoppad nalle, som man kan ta fram när det blåser snålt, och stoppa undan när det finns risk att folk kallar en barnslig.

Kristus visste när han skulle tala milt och tröstande, han visste när han skulle tala allvarligt och strängt. Han visste när han skulle släcka törst och när han skulle tända en eld.

Bibeln är fylld av allvar, och det bör den vara. I Lukas kapitel tolv börjar tiden krympa, motståndet från farieseerna och översteprästerna blir allt skarpare. Korset kastade redan sin skugga över hans tal.

Kristus ger sina lärjungar undervisning inför den tid som låg framför.

För att förstå  detta tal bör man gå tillbaka till början på kapitel 12.

”Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Ta er i akt för fariséernas surdeg, hyckleriet! Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.” (Lukas 12:1ff)

Kristus varnar för det religiösa hyckleriet. Att hyckla är att låtsas, att förställa sig. Det finns två typer av hyckleri. Den ena är när man utger sig för att vara gudfruktig, utan att vara det, när man vill synas för människor, men när det i hjärtat finnas samma orenhet som hos alla andra. Den andra är det den motsatta. Den är när man är kristen i hjärtat, fast man låtsas som man är som världens barn, man förställer sig, man tiger om sin kristna bekännelse.

I båda fallen vill man vara människor till lags. Men det är bara ett sken och Jesus säger i vers 2 att en dag skall allting bli synligt som varit osynligt i tiden.