Vem tål en sanningssägare?

"Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.  Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."  Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda?"  (Joh 7: 43ff)

”Några ville gripa honom” (v.44)

I vers 32 läser vi att fariseerna och de skriftlärde redan beslutat om och sänt ut tempelvakterna för att gripa honom. Nu kommer frågan upp igen. Några kunde inte förstå varför man kunde låta denna fridsstörare gå lös.

Synden och olydnaden tål inte att det går runt en massa sanningssägare på stan. Man får inte sova sött i sin likgiltighet. Vem är det som rycker bort våra kuddar? Vem låter honom gå lös?

”Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" (v.45)

Det var ett tag sedan tempelvakterna hade blivit utsända. Nu undrar översteprästerna och fariseerna varför ordern inte blivit verkställd. Lägg nu märke till svaret:

"De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." (v.46)

Det var ju lite bråttom nu. Det var den åttonde festivaldagen på lövhyddohögtiden. Imorgon skulle Kristus och Hans lärjungar blanda sig med de skaror av tusentals pilgrimer som återvände i karavaner till sina hembyar.

Tempelvakternas svar är verkligen häpnadsväckande. De skulle helt sanningsenligt kunnat gjort det enkelt för sig genom att svara: ”Vi kunde inte gripa honom för att han har för mycket anhängare i folkmassorna som skulle hindra oss.” Och ett sånt svar skulle San Hedrin, det stora rådet, säkert vara helt nöjd med eftersom de själva hade stor respekt för hans stöd bland delar av folket.

Men tempelvakterna vittnade sanningsenligt om att det fanns något annat som hade gjort ett sådant djupt intryck på dem att de inte kunde agera. Även fast de visste att de skulle få ovett för sin bekännelse och kanske bli bestraffade för sina sympatier, så kände de sig tvingade att vittna om något som grep tag i dem och gjorde dem oförmögna att agera:

”Aldrig har någon människa talat som han” (v.46)

"Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda?” (v.47)

Detta är priset man får betala för att vittna om Kristus och hans Ord. Man får stå ut med att bli kallad ”vilseledd”, fast man i själva verket äntligen hittat hem.

Det var naturligtvis besvärande att de som fariseerna alltid betraktat som sina självklara allierade, tempelvakterna, plötsligt har drabbats av kraften i Kristi ord.