Gud säger: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina
synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes. 43:25)
Då kanske någon: undrar vart omvändelsen tog vägen? Ska
man inte omvända sig till Gud. Vi står ju av naturen vända, inte till Gud, utan
från Gud, precis som Adam, innan Gud sprang och letade rätt på honom bland
buskarna.
Ja, Gud uppmanar genom profeten folket att omvända sig.
”Jag har utplånat
dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty
jag har återlöst dig.” (Jes. 44: 22)
Låt oss lägga märke till ordningsföljden här. Det är inte
så att människan skall omvända sig för att göra Gud nådig, eller omvända sig
för att Gud skall förlåta, eller vända om för att Gud skall utplåna synden och
återlösa eller friköpa människan från hennes synd. Nej, Gud säger genom
profeten:
”Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.”
D.v.s ”Kom hem, för
jag har redan förlåtit dig! Din synd är spikad på korset. Gudsasonens blod har
utplånat allt som skiljer dig från Gud, Rättfärdighetens skrud finns för dig,
du ikläds Jesu egen rätttfärdighet och helighet. Därför, vänd dig om till honom
som gjort allt väl. Tro att du är förlåtelsen, lita på att han, som älskar dig
och inte glömt dig, har genom sitt
lidande och sin död köpt dig fri!”
Han säger alltså inte: ”Vänd om till mig så skall jag återlösa dig.” Han säger: ”Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.”
Det kunde profeten säga redan i det gamla förbundet, därför att Guds Sons
ställföreträdande försoningsverk är den lösepenning genom vilken alla människor
i alla tider nalkas Gud, redan innan lösepenningen erlagts, betalats. Det är
också därför Skriften kan tala om: ” Lammet som är slaktat från världens grundläggning.” (Uppb. 13:8)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar