Vanekristen eller skattletare?

”Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.” (Fil. 3:7 - 9)

Men hur är det för oss? Har vi en längtan som överskuggar allt för att äga himmelriket? 

”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den. ” (Matt.13: 44 - 5)

 

I liknelserna börjar allt med en upptäckt.  Den ena mannen finner skatten i åkern, den andre letar efter vackra pärlor och finner pärlan med stort P.

Det börjar alltså med att man finner Kristus. Men som vi kan lära av liknelsen så kan den upptäckten ske på olika sätt.

I den första liknelsen så letar man inte ens efter en skatt. Han finner den bara. Kanske han bara snubblar över den när han genar över åkern. I den andra liknelsen är köpmannen faktiskt ute efter pärlor. Och plötsligt så har han den där fantastiska unika pärlan framför sina ögon. Han kanske ägnat hela sitt liv åt att leta efter pärlor. Och den här överträffar alla andra.

Vissa av oss har kanske aldrig ens haft någon ambition av att hitta någonting innan vi fann Kristus. Vi levde bara våra liv som alla andra, utan att tänka på Gud och utan att bry oss om vår själ. Vi var helt upptagna med oss själva och våra egna liv, tills vi en dag snubblade över detta förunderliga budskap att Gud tar emot syndare av nåd för Kristi skull. Evangeliet slog omkull oss och vi insåg plötsligt att det var detta vi ville äga. Vi insåg att Jesus är inte en väg, utan väg, han var inte sanning, utan sanningen, han var inte ett liv, utan livet. Då förändrades allt. Eller så kom Kristus till oss genom dopet, han var vår naturlige följeslagare från första början. Och utan honom saknar livet mening. När vi jämförde honom med världens alla skatter så fanns inget som liknande honom. En Gud som älskar oss och tar emot oss av nåd för Kristi skull.

Sedan finns det ”köpmannakristna”. Det är människor som ägnat sina liv åt att finna livets mening, det är religiösa sökare, som letat efter skatter för att man insett att livet måste vara något mer, något större. En del har letat i andra religioner, i New Age, i buddhismen, islam eller filosofin. Men dessa läror som gav människor levnadsregler och fromma övningar kunde inte hjälpa till frid med Gud, utan ökade bara på insikten av hur syndiga och skyldiga vi var inför en helig Gud. De gav inte frid, utan ännu mer oro, ängslan och törst. Så kom man en dag till  den dyrbara pärlan. Man mötte budskapet om hur frälsningen inte handlar om vad jag gör, utan om vad Gud redan gjort när han sände sin enfödde Son till att friköpa oss från alla synder och skänka oss fullkomlig rättfärdighet genom honom. Vi såg plötsligt att vi inte behövde göra Gud väl sinnad mot oss, utan hur han redan är nådig för Kristi skull. Den pärlan vill den förkrossade själen ha, den som inser sina brister, sin synd, sin ovärdighet. Evangeliet som talar om Guds nåd och förlåtelse är balsam för den av synden sårade själen. Nu har vi äntligen frid med Gud, nu vet vi att vårt hem är himlen, nu har vi funnit en glädje som inte sitter djupt in i hjärtat. Nu vet vi att livet har en mening för att vi vet att Gud älskar oss genom Kristus Jesus vår Frälsare.

Olika människor finner Kristus på olika sätt. En del föds in i kristna familjer, andra hör om honom genom kristna vänner, andra leds till evangeliet genom motgångar i livet, andra läser om honom osv.

Poängen är att för att bli hängivna honom och vilja äga honom i sitt hjärta behöver man först finna honom. Man kan vilja ha honom utan att först finna honom. Det är därför Kristi kyrka förkunnar Ordet och förvaltar sakramenten, för att människor ska finna honom, för att de ska snubbla över honom och ramla i hans famn.