Omvändelse betyder att vända hem till den Gud som aldrig glömde oss

Att omvända sig innebär alltså att inse sin situation, att ångra sina synder och vända sig till honom som redan har förlåtit oss. Först då har man verklig frid med Gud också på det personliga planet. 

Vi inledde med att se hur Kain på grund av synden inte såg frimodigt upp till Gud. När vi nu sett att Guds älskar oss, att Gud inte glömde fast vi glömt honom på så många sätt i ord, tankar och gärningar och när vi sett att han genom Jesu Kristi kors utplånar våra överträdelser som ett moln och våra synder som en sky. Då förstår vi plötsligt att vi kan vara frimodiga inför Gud och se upp till honom. I ljuset av Jesu Kristi försoning så är vi ju rena, heliga och rättfärdiga. Vi kan se upp till Gud med frimodighet, utan rädsla, i jublande glädje. När vi gör det, när vi inser att Gud förklarat oss rättfärdiga genom Kristus, så har vi vänt om, vänt hem till den Gud som aldrig glömde oss.

Aposteln Johannes skriver:

”Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter.” (1Joh. 2:28)

Hebreerbrevets författare skriver:

”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste.” (Hebr. 10:19)