”Du blir inte bortglömd av mig.”

Hur försonas eller förlikas människan med Gud?  Det behövs ju uppenbarligen att människa och Gud blir sams på något sätt. Alltsedan Adam syndade mot Gud och sprang och gömde sig för honom, har människan gömt sitt ansikte för Gud och på olika sätt tänkt ut sina egna lösningar för att komma till rätta med problemet. När Kain nyss slagit ihjäl sin broder Abel säger Gud till honom:

” Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. ” (1Mos. 4:6, 7)

Det är ju så det blir när man inte har det bra ställt med Gud. Man ser inte frimodigt upp, utan gömmer sitt ansikte för honom. Man vill inte gärna prata om honom och fyller hela sitt liv med aktiviteter för att slippa tänka på honom. Man tänker att det bästa är att låtsas som om han inte finns.

Eller så försöker man göra något åt problemet. Man försöker bli sams med Gud, försona sig med honom, förlika sig med den högste. Fungerar det?

I dag ska vi gå tillbaka över 2700 år i tiden, till profeten Jesajas tid och hämta svaret på dessa frågor, Jesaja 44:21-23:

”Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig. Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig. Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.”

Gud hade utvalt ett Gudsfolk Jakob eller Israel, nordriket, de tio stammarna. Det hade bekymmer med avgudadyrkan som kröp in från de omgivande hedniska folken och att man, för att slippa vara ansatta, ständigt gick in i allianser med olika hedniska kungadömen.

I det 44:e kapitlet i profeten Jesajas bok talar Gud om hur oförnuftigt det är att tillbe avgudar. Det var Gud som skapat sitt folk, bevarat det och skyddat det hela vägen. Ändå hade de vänt sig ifrån honom.

Profeten säger:

”du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.” (Jes. 17:,10)

De främmande skotten vara alla egna gudsföreställningar folket skapade. Det gjorde de eftersom de inte lyssnade till Herrens ord, utan sitt eget hjärta och sitt förstånd.

Dagens text är ett tal av den Gud folket glömt. Orden är fyllda av brinnande av kärlek och visar oss ett rent och klart evangelium, visar oss Guds rätta ansikte. Gud säger genom profeten:

”Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.” (v. 21)

Så såg Gud på sitt eget folk. Även om de hade glömt honom, så hade han inte glömt dem.

”du blir inte bortglömd av mig.”

Det är också den bild Gud vill prägla in hos oss. Det är den bild även det nya förbundet förmedlar.

Även om människan vänt sin rygg mot Gud, har Gud inte vänt sig ifrån oss. Vi är skapade av honom, genom honom, i honom och till honom. Gud är som den luft vi andas, utan honom blir det bara en sorts konstgjord andning.

”Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.”