Har du missat en människa?

”Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.  Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." (Johannes 4:27 - 29)

Är det någon av oss här som missat ett tillfälle, en möjlighet? T.ex. en möjlighet att tala med människor om Kristus. Jag har gjort det, många gånger. Varför gör man det? Kanske har det med perspektiv att göra. Hur man ser på folk och situationer.

Lärjungarna såg mest problem. Det mest problematiska för en jude i det här sammanhanget var att befinna sig på samaritiskt område. Det här var fientlig mark.

Men såg Kristus det så? Får vi här kanske en förklaring till varför Kristus ”måste …ta vägen genom Samarien”? Lärjungarna såg det som anmärkningsvärt att Kristus talade med en samaritisk kvinna. Hur såg Kristus på det?

Han har nyss vittnat för henne om det levande vattnet och Messias, så att hon blev så ivrig att hon gick in i staden för att tala till sina landsmän och föra dem till Kristus. Kristus såg en möjlighet att nå ut med evangelium till kvinnan och genom kvinnan till det samaritiska folket.

Hur hade Kristus sett på många av de situationer vi hamnar i?  När vi ser dem som ett problem och en svårighet, ser han dem kanske som en möjlighet?

Kristus kom till världen för att frälsa människor. Han offrade sig själv för oss, han tog våra synder på sig på korset och han räcker oss förlåtelse. Vill vi räcka hans förlåtelse vidare, till våra barn, till våra släktingar, till vår familj, våra vänner, grannar och människor vi möter?