Gud är den store, han är den som skapat
alla stjärnor, planeter och galaxer. Gud är den upphöjde, han är inte lik oss,
utan höjd över det jordiska, det begränsade, det materiella, det ändliga. Gud
är den helige, han är skild från allt ont, i honom finns bara renhet, sanning,
rättfärdighet.
Hans helighet glöder som av eld, så att i sig själv kan ingen
syndare bestå inför honom. När Gud gav sin lag på Sinai berg, så skakade hela
berget, och omgavs av rök och eld. Ingen utom Moses kunde röra vid berget utan
att falla död ner.
Kristus säger :
”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och
dörren skall öppnas för er. Ty var och
en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar
skall dörren öppnas.” (Lukas 11: 9)
Hur ska man kunna närma sig en sådan
Gud? Med bilden av den store och helige och Guden, är det lätt att tänka; ”Gud har nog inte tid med mina små och
futtiga bekymmer. Varför skulle jag få något av honom? Han är ju inte ens
skyldig mig något?”
Kristus förklarar att vi
visst kan be Gud, om vad som helst. Kristus förklarar att om vi människor med
vår vanliga gästfrihet och föräldrakärlek kan ge, så har vi inte rätt att säga
något mindre om Gud.
Goda vänner eller grannar, kan t.o.m.
hjälpa oss mitt i natten, om det verkar akut, t.ex. med bröd eller något annat.
Och vanliga människor visar ju, oftast utan ansträngning, omsorg om sina egna
barn. Och ändå är vi människor, alla människor, i grunden onda. Skulle vi
verkligen ha rätt att säga att Gud inte skulle vilja höra våra böner och
besvara dem?
Kristus säger :
”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur
mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber
honom” (Lukas 11: 13)Gud har visat sin godhet i Kristus och genom tron på honom kan vi närma oss Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar