Den uppståndne Kristus säger till sina lärjungar:
” Se på mina händer
och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte
kött och ben, som ni ser att jag har”
Det är jag och ingen annan.
Om man läser de olika religionernas skrifter eller episk
dikt, så ser vi hur det övernaturliga skildras med ett lyriskt språk, men
oftast ser vi bara långa utläggningar av vad man kallar vishet. Evangelierna
har inte den karaktären. De börjar med att berätta om Jesu fattiga ursprung och
uppväxt, de berättar om var han levde och verkade. De fastnar inte i
beskrivningar utan berättar bara om vad som hände, vad han gjorde, hur han
predikade, vart han gick, hur han bemöttes osv. Skildringarna efter hans död
fortsätter i samma stil.
När han står där mitt framför dem, så visar han dem att
det verkligen är han, samme Jesus som de levt med i tre år. Det är ingen ande,
det är ingen syn. Rör vid mig och se.
”När han hade sagt detta, visade han dem sina händer
och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod
där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" Då
räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.”
(Luk. 24:40 -43)
Han ville påtagligt visa hur han har kvar sin
människonatur genom att äta med dem. Det var så de kände igenom honom. Hur ofta
hade de inte brutit bröd och ätit tillsammans. Det var så Emmauslärjungarna
kände igen honom, när han bröt brödet och åt.
Kristus är verkligen uppstånden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar