Ingen rädsla för Gud på grund av Jesu död och uppståndelse

Johannes skriver:

”I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. ” (1Joh. 4: 17, 18)

Aposteln Paulus:

”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom. 8:15)

Kristus blev ju korsfäst just för att vi inte skulle behöva vara rädda. Det enda som skapat alla fruktan, all rädsla som finns i den här världen, nämligen synden, tog ju Kristus med sig hela vägen upp till korset. Det är synden som gör att vi är rädda för Gud. 

Adam gömde sig för Gud för att han var rädd. Människor är

rädda för döden, därför att de inte vet vad som väntar bortom graven. Men osäkerheten inför döden, bottnar i att vi är syndare och om man inte vet hur Gud ska se på vår synd, så har man skäl att vara rädd. 

 

Men ni söker Kristus, den korsfäste, ni söker ju han som är Guds lamm som offrades just för synden, han som är Guds lamm som tar bort världens synd, han som med sitt blod renar oss från alla synder. Ni behöver inte vara rädda.

Ingen behöver vara rädd som kommer till Kristus för att få nåd och förlåtelse genom hans utgjutna blod på korset.

Men vi syndar ju fortfarande. Ja, det gör vi. Därför säger Skriften:

”Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig.” (1 Joh. 2: 1)