En verklig Kristus möter verkliga människor i evangeliet

När vi läser Johannesevangeliets skildring av Kristi besök hos lärjungarna så står Thomas i centrum som den tvivlande. Men av Lukas evangelium så ser vi att inte bara Thomas tvivlade när de såg Jesus.

”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." (Lukas 24: 36-39)

Känner vi igen oss? Är det inte ungefär så vi människor är? Och möter Kristus inte de sina

efter de förutsättningar de har?

Ibland ser och läser vi om underliga saker. "Nej, det där kan inte vara sant" tänker vi. "Det är nog nåt tricks."  Kanske är det något majestätiskt i Jesu framträdande som får dem att tro att det är en vision eller en ande. Kanske är det att han kommer fram trots en låst dörr.

Ja, Jesus kropp har fortfarande kvar sin mänskliga kropp. Den har gudomliga egenskaper, men har också kvar sina mänskliga egenskaper.

Därför kunde han gå genom stenen och finnas där hos dem, trots dörren, därför kan han finnas med sin kropp och sitt blod i sakramentet. Men han vill visa att det verkligen var den som de vandrat med, den som spikas vid korset. Hans kropp är både gudomlig och mänsklig, men han behåller sårmärkena, för att kunna visa att det är samma person som hängde på korset, och han kan fortfarande vidröras.

” Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har”

Det är jag och ingen annan.