Han är min far!

”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Lukas 11: 13)

Om vi kan visa godhet, skulle Gud inte visa godhet? Ja, varför skulle han det? Han är god och vi är onda.

Det berättas om hur en romersk kejsare red med sin vagn i en stor parad genom staden. Jublande folkskaror omgav karavanen som bevakades av legionärer för att skapa ett säkerhetsavstånd mellan folkmassorna och kejsaren. På en plattform satt kejsarens familj och betraktade den ära som visades kejsaren. När kejsaren närmades sig plattformen där familjen satt, så hoppade en ung pojke från plattformen,

sjönk ner rakt genom folkmassan och försökte lura en legionär så att han kunde springa till kejsarens vagn. Soldaten stoppade honom och sa: ”Du kan inte gå dit, pojke. Vet du vem som är i vagnen? Det är kejsaren.  Du får inte gå i närheten av honom.” Pojken skrattade, sen sade han: ”Han må vara kejsaren, men han är min fader”. Sen rusade han i sin faders öppna famn.

Nej, sådana vi är av naturen kan vi inte komma närma Gud, vi kan inte be till honom, vi kan inte begära något av honom. Kristus säger idag att alla människor är onda.

Men kristendomen har budskapet om en Gud som frikänner oss från vår skuld genom att skriva över den på Kristus, Gud Son. 

• Evangelium lär oss att Gud förklarar den ogudaktige rättfärdig i kraft av Jesu heliga liv, lidande, död och uppståndelse. 
• Men, inte bara det, genom det heliga dopet lyfter Gud oss in i sitt rike och klär oss i Kristi egen rättfärdighet. Genom dopet är vi barn till Gud. 
• Och varje gång vi tar emot Kristi sanna kropp och blod i nattvarden förklarar Gud för oss att vi är förlåtna.