”Efter sabbaten, i
gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria
för att besöka graven. Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens
ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig
på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.
Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. Ängeln sade till
kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den
korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se
platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har
uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att
få se honom. Jag har nu sagt det till er." De skyndade sig då bort från
graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för
hans lärjungar.” (Matteus 28: 1-8)
Det blev en stor jordbävning, säger texten. Jordbävningar sker då och då. De har lite olika förklaringar. Ibland säger geologerna att de beror på att kontinentalplattorna rör på sig. Ja, det händer ibland. Det blir också jordbävningar av andra skäl. Man kan mäta med en seismograf om Nordkorea eller Pakistan sprängt en atombomb, då skakar jorden en del.
I Matteus 28 skakar jorden av ett helt annat skäl.
[det] ”blev det en
stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen.”
Kanske känns det lite främmande att få en ängel beskriven
på det sättet. Vår kultur har ju ”tämjt” änglarna, till små söta äppelkindade
amoriner på bomullsmjuka moln.
Men Bibelns
änglar, verklighetens änglar är mäktiga varelser, och låt mig tillägga,
änglarna i Bibeln har i allmänhet inte vingar.
Det är en Herrens ängel som tröstade slavinnan Hagar när
hon flydde från Sara (1 Mos 16: 7 – 14), det är en ängel som stoppar Abraham
från att döda sin son Isak (1 Mos 22: 10ff), det är en änglar som lovsjunger Kristus vid
hans födelse, samma änglasång som prästen än idag sjunger eller läser i
högmässan: ”ära vare Gud i höjden”, men
det är också en ängel som står med ett draget svärd framför Bileam och stoppar
honom (4 Mos 22), det är en ängel som dödar 70 000 personer i Israel för
att kung David var olydig mot Gud (1 Krön 21) och det är änglar som på den
yttersta domen uppenbarar sig med Kristus i flammande eld.
Därför reagerar man lite olika på änglar beroende på vem
man är. Eftersom Guds ängar inte syndat, är de en avglans av hans natur. De är
en tröst för de som älskar Gud men Guds fiender bävar inför änglarnas närvaro.
Ja, själva marken bävar inför änglarnas närvaro, precis
som berget Sinai bävade när Moses mottog lagens tavlor av Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar