När infaller Guds tid?

” Var…vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.” (Matt. 24: 42 )

När Israels folk firade påsk varje år i det gamla testamentet så åt man osyrat bröd, man hade skor på sina fötter, man hade fäst upp manteln med en gördel i midjan och man hade en vandringsstav i sin hand medan man åt av påskalammet. Allt för att påminnas om när Israel fick lämna slaveriet i Egypten att man när som helst, hastigt på en signal skulle bryta upp och lämna landet. Man åt brödet osyrat för att påminnas att man inte hann vänta tills brödet blev syrat och manteln var uppfästad med gördel för att man lättare kunde gå snabbt eller springa, utan att snubbla om man fäste upp långsskjortan. 

Det var en påminnelse om hur Israels folk före uttåget var tvungna att vara beredda. Och så fortsatte man att fira påsken i ett par tusen år. Men det blev också en påminnelse om ett annat uppbrott, uttåget ur den här världen in i Guds eviga rike. Därför började judarna senare med traditionen att till varje påskfirande ställa fram Elias bägare vid påskmåltiden. Man tänkte sig att Elia, som man uppfattade som en sorts Messias-gestalt när som helst kunde dyka upp och då var det ju bra om Elia hade sin bägare vid påskbordet.

När Kristus började predika så sade han:

”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här”