Gemenskap med Jesus

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.” (Ps 139: 5-10)

När vi tror på Jesus Kristus och genom detta vet att Gud älskar oss, så är det en tröst att vi aldrig är riktigt ensamma. 

Vi läser i Bibeln om hur Hanok vandrade med Gud (1 Mos 5: 22).

”Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.” (1 Mos 5: 24) 

Det står också att Noa vandrade med Gud (1 Mos 6:9) Abimelek sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör” (1 Mos 21: 22) och om Jotam står det att ”han vandrade med fasta steg inför HERREN, sin Gud.” (2 Krön 27: 6).

Det finns stunder då vi känner oss ensamma, övergivna eller kanske bortglömda. Så kan det kännas för att vi luras att tro på vad vi ser och känner, istället för att tro på vad Guds ord säger. Då är det en tröst att påminna sig vad psalmisten säger:

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.”