Gemenskapen med Gud upprättas och hålls levande genom evangelium i Ord och sakrament

Människor kan överge oss, de kan lämna oss, men Gud överger oss inte.

Vi behöver tro det, för att det att bli trygga i Gud. När Jesus är på den stormande sjön i båten med sina lärjungar så kommer de till honom fyllda av skräck och panik, men Jesus svarar dem:

”Var är er tro?” (Lukas 8: 25) och sedan stillar han stormen. 

Det är en sak att veta att Gud är allestädes närvarande, allsmäktig och allvetande, det är en annan sak att tro och lita på det. 

Tänk om man var helt själv i huset och trodde att man var den ende överlevande på jorden? Vad gör man då? Ja, man kan ju skruva på radion, och plötsligt hör man en röst av en annan människa.

Hur gör vi när vi har svårt att tro att Gud är nära. Jo, vi lyssnar på Guds röst. Vi slår upp vår Bibel och läser. Genom Bibeln hör vi Guds röst. Där talar han till oss.

Gud talar också till oss i evangeliet som vi hör predikas i Kyrkan. Genom avlösningen försäkras oss Gud att vi är förlåtna. 

När vi tänker på vårt dop, så påminns vi om att Gud gjort oss till sin egendom i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. 

När vi tar emot nattvarden så förenas vi med Jesu Kristi sanna kropp och blod till syndernas förlåtelse, under bröd.  och vin. Plötsligt är Gud inte långt borta från oss i våra tankar och hjärtan. Vi förstår att han är nära oss i Jesus Kristus, ja vi blir ett med honom.

Med evangeliet om Jesus Kristus för våra ögon kan vi säga:

”Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",  så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.”