Det finns väl få uttryck i vår tid som används så ofta i
vår tid som ”jag har inte tid”. Jag har inte tid att läsa, jag har inte tid
att göra det eller detta. Jag hinner inte.
Det är ungefär som om tiden vore
allas vår egendom, inlåst i vår själ, som vi kunde portionera ut efter eget
välbehag. Man menar att det är så mycket man vill göra, och hinna. Men man vill
prioritera tiden.
Ändå tar tiden ibland makten över oss, ena stunden hann man
inte med en kvart för att prata med någon i telefon, att läsa färdig läxan, att
packa matlådan, att prata med familjen, men på eftermiddagen har man hamnat i
soffan framför TV:n eller på stolen framför datorn och en timme av det man
ansåg att man inte hade försvann utan att man märkte det.
Världen är inte vår utan Guds. Vi äger egentligen
ingenting, utan Gud äger allting, som Gud säger genom psalmisten:
”alla skogens djur är mina, boskapen på de
tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. Om
jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt
den rymmer.” (Ps. 50:10)
Gud äger också tiden. Inte heller den är vår egendom. Om
vi gör anspråk på den, så stjäl vi från Gud.
Gud har både världen och tiden i sin hand, han styr den
och leder den. Gud fanns före begynnelsen och i begynnelsen skapade Gud och en
dag kommer den yttersta dagen, inte när vi tycker att det är lägligt, utan när
Gud bestämt. Också vår egen personliga tid är Guds egendom, som psalmisten
skriver:
”Dina ögon såg mig
när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit. ” (Ps. 139: 16)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar