Gud har bara ett enda folk

”Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.” (Rom 11: 16)

Förstlingsbrödet, det var en del av baket som israeliterna tog åt sidan och offrade åt Gud i templet. Genom detta offer kunde hela baket helgas. Förstlingsbrödet är Abraham, Isak och Jakob, Mose, Josua, Jesaja, Jeremia och alla de som tog emot och förkunnade evangeliet. Denna tro på frälsningen grenade ut sig i hela förbundsfolket genom omskärelsen, påskalammet och tempeloffren. Ständigt förkunnades den nåd och förlåtelse Gud skänker och som tron tar emot, som Habackuk skriver:

”Den rättfärdige skall leva genom sin tro.” (Hab. 2: 4)

Men när Frälsaren kom var det några som inte trodde.

”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” (Joh. 1:11)

Dessa är grenar som bryts bort, för Gudsfolket är ett Gudsfolk inte bara genom utkorelsen genom Abraham, utan framförallt genom tron.

Skriften säger:

”Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.” (Rom. 2:28, 29)

Vi läser i Joh. 8:39

”De svarade honom: ’Vår fader är Abraham.’ Jesus sade: ’Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.’”

Vad var det Abraham gjorde? Kristus säger 17 verser senare:

”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." (Joh. 8: 56)

De flesta judar på Jesu tid var inte så glada över hans ankomst som Abraham, därför bröts de bort från olivträdet, från det sanna Gudsfolket, som Skriften säger:

”Israel är inte alla som kommer från Israel” (Rom. 9: 6)

Hedningarnas frälsning skall inte uppfattas som att Gud planterade ett nytt träd. Den första kristna kyrkan bestod nästan uteslutande av troende judar. Dessa var det sanna Gudsfolket, det sanna Israel. De förvaltade arvet från Moses och profeterna, de var bärare av löftet. Gud hade huggit av stammen, men lämnat en liten rest kvar. Detta var det sanna Israel, det vill säga troende judar.

Profeten säger om detta:

”En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige. Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om.” (Jes. 10:21, 22)

När hedningen blir frälst så handlar det alltså inte om att Gud har en helt ny frälsningsplan. De blir frälsta på samma sätt som Abraham, Isak och Jakob, genom tron på Guds nåd i Kristus. De blir inlemmade i samma folk, de inympas i samma träd. Gud har bara ett Guds folk.

De troende judarna är det sanna Israel, det naturliga olivträdet. Hednafolken liknas vid vildoliv. När de kommer till tro ympas de in i det naturliga olivträdet.