Den andres fall ska inte leda till vårt högmod, utan till insikt om att samma sak kan hända oss

De troende judarna är det sanna Israel, det naturliga olivträdet. Hednafolken liknas vid vildoliv. När de kommer till tro ympas de in i det naturliga olivträdet.

Vilken anledning har de då att vara stolta, och högmodiga gentemot juden? Av nåd har ju också de kommit till tro på samma Gud som deras fäder: Abraham, Isak och Jakob.

De har ”fått del av det äkta olivträdets feta rot”. Hedningen har ingen anledning att förhäva sig gentemot juden.

”[Du] skall… inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.”  (Rom 11: 18)

Nu är det ju utan tvekan så att de judar som inte tror på Kristus liknas vid grenar som brutits bort från det sanna olivträdet, det sanna Israel.

Paulus tar upp nästa invändning från församlingsbrevets läsare:

”Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.” (Rom 11: 19, 20)

Aposteln bemöter en annan invändning som brevets läsare säkert kunde lyfta fram. Kanske de tänkte : ”Vi är det värdiga efterträdarna. Att större delen av det gamla förbundsfolket bröts bort, var för vår skull, för att vi skulle få vår rättmätiga plats på olivträdet.”

Ni har fel, förklarar Paulus. Orsaken till att det gamla förbudsfolket bröts bort, var deras otro. Och otron är inte något som bara hotade judafolket. Den hotar också oss. Vi kan alla tappa taget om löftet, sluta lita på Guds nåd allena, sluta leva i förtröstan på Gud som förlåter synd för Kristi skull och räcker oss sin rättfärdighet. Det är inte din värdighet som gör att du ännu sitter kvar vid olivträdet. Gör nu inte samma fel som det gamla förbundsfolket att du grips av högmodig självsäkerhet och stolthet.

”Du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.”

Man kan falla från nåden. Man kan tappa tron.

I Galaterbrevet skriver aposteln:

”Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.” (Gal. 5:4)

Därför ska man leva i fruktan, det vill säga i ödmjukt erkännande av Guds helighet och allmakt. Man ska aldrig börja lita till sin egen förmåga.

Vi ska lita på Jesus Kristus, att han tagit våra synder och gett oss sin förlåtelse, lita på Hans Ord och leva nära evangelium i Ord och sakrament, tillsammans med Guds församling ända tills vår sista dag kommer.