Matt. 7:22-29
”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort." När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda. ”
När vi sätter igång med stora projekt så börjar vi med att planera. Vi kanske ska bygga en veranda. Då räknar vi ut vad det kommer att kosta. Vi skaffar fram ritningar, beställer material: virke, målarfärg och spik. Om vi skall köpa sig en bil så tar vi reda på hur vi ska finansiera köpet, skaffar broschyrer, läser annonser och knallar kanske runt i olika affärer och kollar på olika märken. Köper man begagnat så ser man på hur långt bilen har gått, om det är mycket rost osv. Man köper kanske inte en bil som man tror går i två dagar.
Så gör inte en klok man. Men hur gör många människor med sina liv? Hur många bryr sig om hur man bygger sina liv, vad man bygger de på? Hur många är det som förbereder sina liv för den allra sista resan? Vem gör sig beredd att skåda Kristus ansikte mot ansikte som domare på den yttersta dagen?
Uppför sig inte människan som en dåre med det allra viktigaste och betydelsefullaste? Våra egna liv.
När vi sätter igång med stora projekt så börjar vi med att planera. Vi kanske ska bygga en veranda. Då räknar vi ut vad det kommer att kosta. Vi skaffar fram ritningar, beställer material: virke, målarfärg och spik. Om vi skall köpa sig en bil så tar vi reda på hur vi ska finansiera köpet, skaffar broschyrer, läser annonser och knallar kanske runt i olika affärer och kollar på olika märken. Köper man begagnat så ser man på hur långt bilen har gått, om det är mycket rost osv. Man köper kanske inte en bil som man tror går i två dagar.
Så gör inte en klok man. Men hur gör många människor med sina liv? Hur många bryr sig om hur man bygger sina liv, vad man bygger de på? Hur många är det som förbereder sina liv för den allra sista resan? Vem gör sig beredd att skåda Kristus ansikte mot ansikte som domare på den yttersta dagen?
Uppför sig inte människan som en dåre med det allra viktigaste och betydelsefullaste? Våra egna liv.
"Men man vet ju inte alls vad som finns bortom graven! Man vet ju inte alls om Gud finns!", kanske någon säger.
-Okay. Om man nu inte vet, är det inte på tiden att du tar reda på det?
"Ja, men man kan ju inte alls veta något säkert om sådana saker", kanske någon annan säger. "
- Att du inte vet kan jag acceptera, att du känner dig osäker. Men hur vet du att man inte kan veta? Tänk om det verkligen är så att man kan veta, att man kan ha en fullkomlig visshet om Gud och det eviga livet? Är det på det sättet, är det vår väl vår skyldighet att ta reda på det, eller hur?
Skriften lär oss att Ordet är i sig själv övertygande. Varje människa som konfronteras med orden om Jesus Kristus, om Guds kärlek genom Kristus och träffas i sitt hjärta av dem, får en förvissning som är bergfast och övertygande. Men hur skall någon kunna veta som aldrig brottats med Gud?
Skriften lär oss att Ordet är i sig själv övertygande. Varje människa som konfronteras med orden om Jesus Kristus, om Guds kärlek genom Kristus och träffas i sitt hjärta av dem, får en förvissning som är bergfast och övertygande. Men hur skall någon kunna veta som aldrig brottats med Gud?
Skriften manar oss: "
”Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa som flyr till honom.” (Ps. 34:9)
Dagens text lär oss att inte all religion innebär barnaskap hos Gud. Inte ens mycket som kallas kristet och kristendom. På den yttersta dagen skall de inte bara påstå sig ha profeterat i Herrens namn, utan också drivit ut onda andar och utfört kraftgärningar. Säkert har de hyllats av sina anhängare för att ha gjort sådant, säkerligen har de också sökt sin bekräftelse hos sina anhängare på att de har "varit rätt ute".
Men något vitalt saknas. De har säkert talat om Kristus då och då. Men samme Kristus skall på den yttersta dagen säga dem:
Dagens text lär oss att inte all religion innebär barnaskap hos Gud. Inte ens mycket som kallas kristet och kristendom. På den yttersta dagen skall de inte bara påstå sig ha profeterat i Herrens namn, utan också drivit ut onda andar och utfört kraftgärningar. Säkert har de hyllats av sina anhängare för att ha gjort sådant, säkerligen har de också sökt sin bekräftelse hos sina anhängare på att de har "varit rätt ute".
Men något vitalt saknas. De har säkert talat om Kristus då och då. Men samme Kristus skall på den yttersta dagen säga dem:
"Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!" (v.23)
De hade nog, till skillnad från den obekymrade genomsnittssvensken, ambitionen att bygga sina liv, och planerade sitt byggande. Men något viktigt fattades i husbyggandet.
Kristus förklarar i dagens text vad.
"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan."
Det som förenar den likgiltige och tanklöse med den religiöse lagträlen är att man saknar just detta. Man hade inte byggt på Kristi Ord. Man hade antingen levt obekymrade om evigheten i tanklöshet eller så hade man byggt upp väldiga system av människoläror uppblandade med lite kristet fromt snack. Men man hade inte hört Kristi Ord och handlat efter dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar