”När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”
Kristus hade färdats runt i Gallileen. Han hade nyligen botat en sjuk kvinna, hjälpt en besatt man, stillat en storm, bespisat 5000 och gett många liknelser om Guds rike. Tiden var nu inne. Tiden var fullbordad. Han ” vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”. Vad fanns i den evige Gudsonens blick? Att gå ditt upp är starkare uttryckt i grundtexten. Egentligen står det: ”upphöjelse”. Han visste att han skulle upphöjas på ett träkors för att dö för våra synder, upphöjas ur graven på den tredje dagen och upphöjas till himlen. Ändå ”vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar