fredag 25 september 2015

Luther om styrkan och trösten i dopet och nattvarden

"Luther frågade en gång doktor Hieronymus Weller, hur det gick med honom, och han svarade: 'Jämmerligt och bedrövligt, jag vet inte hur det går'. Då sade Luther: 'Är du då inte döpt? Tänk ändå vilken stor Guds gåva det är, varken turkarna eller de andra otrons människor har dopet. Därtill är Guds ord en stor gåva och nåd av Gud, därför skall vi av hjärtat tacka Gud, att vi har Hans ord. Ty det är Gud, som tröstar och styrker oss, ger oss kraft och makt, och sedan till
pant har också har gett oss sin Helige Ande. Himmelen är mig given för intet och är min gåva, och jag har brev och sigill på detta, genom att jag är döpt och går till nattvarden. Tag därför vara på detta brev, så att inte djävulen river sönder det för dig, d.v.s. lev och förbli i gudsfruktan och bed ditt 'Fader vår'.

Gud har inte på bättre och högtidligare sätt kunnat förvissa mig om evangelium och den eviga saligheten än genom sin käre Sons lidande och död. Och när jag tror, att Han har övervunnit döden och utgivit sig för min skull, och jag ser på Faderns löfte, så har jag brevet fullkomligt i ordning, och har dopets och nattvardens, vår Herres Kristi sanna, naturliga och väsentliga kropps och blods sigill fäst vid detta, och då är jag väl försörjd.

Så skall vi vara fullt förvissade om, att dopet är Guds ordning, vilket Han har instiftat för att vi skall veta, var man med säkerhet skall finna Honom. Han söker oss, Han kommer till oss, men vi kan inte av oss själva komma till honom. Därför, om ditt samvete vill göra dig ängslig och bävande, så har du Guds ord, dopet, syndernas förlåtelse och Herrens nattvard, håll dig till detta och sök tröst!"


(M. Luther. Ur "Trösteord i livets strid").

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera