Texten sätter Kristus för våra ögon. Den ber oss att
följa den bakvända logiken i Kristi person:
”Var så till sinnes
som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig
och blev lydig ända till döden - döden på korset.” (Fil. 2:5 - 8)
Paulus säger att Kristus var och är sann Gud. Han var
till i Gudsgestalt. Men han räknade inte tillvaron som Gud såsom ett segerbyte.
När den segrande armén vunnit över sina fiender, så tog man fångar och visade
upp dem och alla skatter man erövrat i ett segertåg genom huvudstaden. Kristus
visade inte upp sin gudomliga natur när han en antog en tjänares gestalt då han
blev människa. Han ödmjukade sig, han blev slagen, hånad och dödad.
Någon kanske har lekt ordleken då man får ett ord och man
ska säga de första ord man kommer att tänka på. Om jag skulle säga ”Gud”, vad
skulle vi först tänka på? Himlen? Ära? Helighet? Upphöjd? Härlighet?
Strålglans? Majestät? Hur är det med andra ord som: Slav? Lydig? Förnedrad?
Kränkt? Dödad? Bespottad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar