Vad skiljer romersk-katolsk tro ifrån luthersk tro? 2

Enligt Skriften är rättfärdigheten från Gud inget som består i en tro formad av kärlek, eller i andra kvalitéer, utan något som räknas syndaren till godo för Kristi skull.

 Det är inte heller den som stigit i olika stadier som förklaras rättfärdig[1], utan den ogudaktige:

”Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.  Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.” (Rom. 4:5 - 8)

”Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om,  en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.  Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.  Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.   (Rom. 3:21 - 24, 28)

 

Detta betyder inte att den troende förblir oförändrad efter trons rättfärdighet. Det som skiljer romersk teologi från luthersk teologi är att det nya livet, enligt luthersk teologi och enligt Bibeln, följer som en frukt av rättfärdiggörelsen genom tron och är inte en förutsättning för rättfärdiggörelsen.

Därför läser vi:

”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” (2 Kor. 5: 17)

Det nya livet kallar lutherska teologer helgelsen. Förenklat kan man säga att rättfärdiggörelsen sker utanför människan och helgelsen sker inom människan. Rättfärdiggörelsen är ett forensiskt begrepp och betyder att Gud för Kristi skull förklarar den ogudaktige rättfärdig. Rättfärdiggörelsen är fullkomlig och en gång för alla skedd vid Kristi kors och tomma grav (Rom. 4:25), medan helgelsen i jordelivet alltid kommer att vara ofullkomlig och skall pågå till livets slut. Helgelsen sker gradvis. Först i döden blir helgelsen fullkomlig.

Det finns inga grader i rättfärdiggörelsen inför Gud. Vi läser om publikanen i templet:

”Han gick hem rättfärdig, inte den andre.” (Luk. 18: 14)  

Den botfärdige publikanen gick hem rättfärdig inte på grund av levernet, utan för att han genom tron tillägnat sig Kristi fullkomliga rättfärdighet. Detta uttrycks i hans bön:

”Gud, var nådig mot mig, syndare.” (Luk. 18:13)

---

[1] Iustitia imputata