Bakvänd logik

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.” (Fil. 2:5-11)

Guds budskap till människan är ofta framställd som bakvänd logik. Den framställer sanningar som ofta är tvärtemot hur vi vanligtvis tänker. 

Jesus säger t.ex:

”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.” (Matt. 10: 39) 

”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.” (Matt. 5: 5) 

”Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd. ” (Matt. 23: 12)

Med ett sådant bakvänt resonemang är vägen uppåt i själva verket neråt, sättet att bli först är att bli sist, man blir vis genom att förkasta världens visdom, och vara en dåre i världens ögon. 

De gamla grekerna ansåg att detta att vara lägre, att inte ha höga tankar utan att uppträde som en tjänare, inte var en dygd, en ädel egenskap, utan ett lytesfel. Det verkligt ädla var att låta sin egen vilja gå före andras, att vara ovanför.  Man kunde bara böja sig under andra om man tvingades till det, men det var förnedrande.

Den heliga Skrift talar ett annat språk. Den säger

”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.” (Jak. 4:6) 

Men ödmjukhet handlar inte i första hand om att betrakta sig själv mindre, utan att tänka mindre på sig själv.