Synden skall inte råda över er

Synden skall inte råda över er, eftersom ni inte står under lagen, utan under nåden. Rom 6:14

Detta är huvudstycket, som vi har att lära, och därpå ligger all makt och däri all vår duglighet, i denna sanning, att om vi än känner köttets lustar eller fallit i synd, vi likväl vågar säga: Jag vill ändå vara fri från lagen; jag har ingen lag och ingen

synd utan är from och rättfärdig. Kan jag inte säga detta, så måste jag förtvivla och förgås. Lagen säger: Du har syndat, Säger jag ja, så är jag förlorad säger jag nej, måste jag ha en stark grund att stå på, att jag kan vederlägga lagen och försvara mitt nej. 

Men hur kan jag göra detta? Det är ju sant, att jag har syndat; Skriften betygar också, att jag är född i synd; varifrån vill jag då ta detta nej? I mitt eget bröst skall jag visserligen ej finna det utan i Kristus; där måste jag hämta mitt nej, hålla det fram inför lagen och säga: Se, han kan säga "nej" mot all lag och har grundade skäl därtill, ty han är ju ren och utan synd. Detta "nej" ger han också mig. Ehuru jag måste säga "ja" till dig, lag, när jag ser, att jag är en syndare och inte kan tvista med dig utan känner, att intet rent finns hos mig, och ser Guds vrede, så har jag dock därjämte det att åberopa, att Kristi rättfärdighet är min; alltså är jag inte mer kvar i mina synder. Därhän måste vi komma, att vi beständigt kan säga, att vi är fromma och rena, lika fullt som Kristus själv kan säga det, vilket allt sker genom tron.
(M. Luther ur Nu fröjde sig var kristen)