Objektiv och subjektiv frid

Det finns två olika sidor av Kristi frid, friden i Kristus. Den ena är objektiv och den andra är subjektiv. Det vill säga: den ena delen handlar om vad som faktiskt hänt genom Kristus och den andra är hur jag upplever Kristus.

Det är ju nämligen så att vi inte är särskilt fridfulla varelser av naturen. Det är därför människor hatar varandra, är avundsjuka på varandra och för krig mot varandra. Vi har inte ens frid eller fred med Gud. Så snart vi glömmer Gud eller inte lyder Guds bud, så visar vi att vi lever i uppror mot Gud.

Gud accepterar inte olydnad, Gud är helig, bryter vi hans lag så är det allvarligt. Det förstår vi. Det är därför det gör så ont i samvetet

när vi tänker orena tankar, säger dumma saker eller gör saker som vi förstår är fel. Vi förstår att det stör vårt förhållande till Gud.

Men Gud tog själv initiativ till att förändra vår ställning inför honom. Guds lag måste hållas och synd måste straffas. För att Gud skulle kunna förklara världen rättfärdig och inte orättfärdig, så sände Gud sin Son för att låta honom vara lydig under lagen i vårt ställe och straffa honom på korset i vårt ställe.

Aposteln skriver :

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt fick höra skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.” (Kol. 1: 19-23)