onsdag 5 augusti 2015

När själen plågas

"I min nöd ropade jag till HERREN och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats." (Ps. 118:5)

Du måste lära dig att åkalla. Sitt inte ensam med dig själv och häng inte huvudet. Forska inte heller efter hur du skall bli fri från ångesten och nöden. Se inte heller på hur illa det går dig, hur svårt du har det eller vilken eländig människa du är, utan upp, fall på knä, lyft händer och ögon upp mot himmelen. Läs en psalm eller Fader vår, lägg fram din nöd under tårar, klaga och åkalla, som denna vers lär och som det även heter i 142 psalmen: "Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd." Och i psalm 141: "Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer, mina lyfta

händer som ett aftonoffer."

Här hör du, hur det inför Gud är det mest välbehagliga offer att framlägga sin nöd inför Herren och sträcka sina händer upp mot honom. Han vill, att du skall lägga fram din nöd inför honom och inte själv kämpa med den eller låta den oroa och plåga dig. Därigenom gör du endast av en olycka två, ja ännu flera. Han vill att du skall vara för svag för att kunna bära och övervinna en sådan nöd för att du skall lära dig vandra stark i honom och att hans starkhet så genom dig bli prisad och ärad. Därigenom blir de troende människorna helt annorlunda än de människor, som talar mycket om tron och Anden, men ändå inte vet vad de själva talar.


Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin
Luthers skrifter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar