Hanna var infertil, oförmögen att få barn. Det står att Pennina ”För att gör henne upprörd brukade…retas mycket med henne, därför att HERREN hade gjorde henne ofruktsam. Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till HERRENS hus retades Pennina med henne på samma sätt” (1 Sam. 1:6,7)
Det här året blev Hanna så berörd av Penninas retande att hon grät och vägrade äta (1 Sam. 1:7)
Hennes man försökte trösta henne:
”Hanna varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?” (1 Sam. 1:8)
Detta är ett sätt att trösta den som sörjer, att fokusera på det man faktiskt har, istället för att sörja det man inte har. Elkana menade att även om hon inte hade barn, så hade hon faktiskt en man som älskade henne.
På samma sätt får vi trösta oss själva. Nej, vi har inga fina kyrkor och orglar, inga enorma körer och folk i mängder som kommer till våra gudstjänster. Det önskar vi, och kanske sörjer vi över att vi inte har det. Men vi har Guds Ord rent och klart i vår församling i Uppsala, och vi har Kristus i altarets sakrament, Gud visar hur mycket han älskar oss när han ger oss Ordets förkunnelse och en rätt sakramentsförvaltning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar