Just nu ser det underligt ut, men det är inte skäl att förkasta det Gud säger. När vi har det vidare perspektivet, när vi ser klart, på den andra sidan, i himlen då kommer vi att förstå, som det står skrivet:
”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt.” (1 Kor. 13:12)
Och det måste ju vara så, det är ju Gud som är Gud, inte vi. Varför måste jag lida? Varför händer det här? Varför ser livet ut som det gör? Gud vet skälet, Gud har goda svar, även om jag inte har det. Du och jag behöver lita på att svaren finns, även fast jag inte har de just nu. Det är tro.
Denna tro, tron på en Gud som uppenbarat sin kärlek genom att sända sin Son för att dö för alla våra synder och betala vår skuld inför Gud är också tron på en Gud som överstiger våra förstånd, för att Han är upphöjd och outgrundlig i sitt eviga Majestät och sin allmakt, denna tro låter våra hjärtan mynna ut i lovprisning och tillbedjan.
”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!”
Visdomen finns inte hos dig och mig, vi kan inte förstå allt, den finns hos Gud, som psalmisten säger:
”Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald! Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.” (Ps. 139:17, 18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar