Vandra i förtröstan

"Då kom den en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: `Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?´ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: `Tig! Var tyst!´ Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: `Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?´ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: `Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?´" (Mark. 4:37-41)

Lärjungarna var rädda och frågade vad för sorts man Jesus måste vara. Svaret på deras fråga hittar vi i psalm 107, speciellt verserna 23-25: "De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg Herrens gärningar och hans under i havens djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga."

Vi ser att det är Gud som befaller vinden och vågorna och de lyder. Psalmen går vidare till att kommentera hur skräckslagna männen skulle vara, och att när de ropade till Gud, skulle han lugna sjön. Om lärjungarna kommit ihåg psalmen den gången skulle de ha känt igen sig själva som männen som far ut på havet med skepp. Det faktum att Kristus Jesus kontrollerar naturen är en tröst för oss, vad behöver vi frukta om vi är i Kristus? Inget kommer att hända oss annat än hans goda och nådiga vilja. Amen.

Bön: Herre Jesus, du kontrollerar allt. Stilla vår oro för naturens hotande krafter runt oss. Hjälp oss att vandra i den förtröstan som kommer från att veta att vi har frid med Gud på grund av ditt heliga offer. Amen.