"En rätt kristen borde inte frukta döden utan snarare av hela sitt
hjärta längta efter den. För så länge vi lever i denna jämmerdal har vi föga ro och vila. Vi plågas än av den ena, än av den andra olyckan. Till detta kommer att världen hatar oss och förföljer oss på det gruvligaste. Dessutom anfäktas vi av vår egen syndiga natur. Inte heller låter djävulen oss vara i fred. Han visar oss på våra synder, förstorar dem och ingjuter giftiga och onda tankar, så att vi blir bedrövade och svårmodiga, fruktar för döden och Guds dom. Och detta elände blir vi inte heller kvitt så länge vi lever. Men på den dagen skall allt detta ta slut och vi blir frälsta från allt ont. Därför kallar också Skriften denna dag för vår förlossnings dag och liknande. Och då behöver vi ju inte frukta utan får till och med glädja oss åt den saliga och jublande dag, då Jesus Kristus, vår Herre, skall komma åter och uppenbara sig."
(M. Luther. WA 17 I. 220:35-221:24).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar