Vem Jesus är till för

"Är det inte så att allt som har med religion att göra bara är till för väldigt religiösa och fromma människor? Ska man bli en kristen måste man först se till att skärpa sig väldigt mycket."
 
Sådana uppfattningar kan höras nu och då bland människor. Och därför står man på avstånd. Kyrkan är ju bara till för de.
Vem är Jesus till för egentligen? Är Jesus bara till för de religiösa. De som är intressserade av religion och sköter sig? Dessa frågor besvarar dagens text.
 
En av fariséerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords (Lukas 7:.36)
Så långt stämmer allt med våra uppfattningar. Fariséen hörde till den tidens strängast religiösa människor. De var noga med vad de gjorde, vilka de umgicks med, hur de klädde sig. Och där finns också Kristus. Värden: fariséen Simon var inte

så särskilt glad åt Kristus, men kunde han säga någonting eller göra någonting som man sedan kunde skvallra om för Högsta rådet eller den romerska överheten, så kanske man var av med denne predikant Kristus som samlade så många människor omkring sig.
Men bilden av Jesus och den tidens religiösa elit: fariséerna, bryts av något helt oväntat.
 
Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit (v.37)
 
Sällskapet av respekterade och aktade får oväntat besök. Fariséerna ansåg att Gud och religionen var till för dem. De hade ju, i alla fall i sina egna ögon, uppvisat kännetecknen på sann gudaktighet. Men den kvinna som i dagens text kallas "synderska" tänkte tydligen annorlunda. Hon hade hört att Jesus fanns på gästabudet och då kom hon dit.
Hon tänkte inte som fariséerna: att Gud är till för de gudaktiga. Hon tänkte: "Jesus är till för mig", därför begav hon sig dit. Exakt vad som ligger i ordet synderska är svårt att säga. Vad vi vet är att hon gjort sig känd i staden för att öppet ha begått försyndelser som gjort henne illa beryktad.
Är hon inte en udda gäst bland dessa lärda och gudaktiga människor? Och är det inte konstigt att hon kliver in i denna samling helt objuden.
 
Det var inte konstigt att folk kom objudna till den tidens judiska gästabud. Det hörde till den kulturens gästfrihet att vem som helst fick gå in och ut i festsalen och delta i samtalen, även om man inte var bjuden till själva måltiden. Men det var inte helt väntat att en kvinna som var illa beryktad sökte sig ett sällskap med de i renlevnad och gudaktighet strängaste representanterna.  Det vore ju att utmana ödet. Många onda blickar slängdes säkert mot denna skamfläck för mänskligheten. Hon hade säkert tvekat inför tanken att ta sig dit, men det fanns en sak som övervägde all tveken:
 
hon fick veta att...[Jesus] låg till bords i fariséns hus (v.37)
Därför kom hon dit med en alabasterflaska med olja och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan (v.38)