Storheten i Guds rike

Kristus finner anledning att ta tillfället att ge dem undervisning på ett område som lärjungarna tydligen missförstått.

”Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem.  Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,  och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.  Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10: 41ff)

Det är så lätt att göra analogier. Vi har jordiska hem och andliga hem: församlingen, vi har jordisk mat: köttbullar, och andlig mat: evangelium i Ord och sakrament. Vi har jordiska

syskon och andliga – de som delar tron.

Lärjungen kan lätt tänka: "Det finns maktstrukturer i det jordiska, ja, men då finns det kungar och regenter i kyrkan också, små herrar som man ska lyda och springa efter."

Kristus säger att detta är helt fel. I världen är det visserligen så att det finns makthavare. Och så ska det vara. Precis som Paulus säger i Rom 13 ska vi lyda all jordisk överhet.

Men Kristi rike är inget maktrike. Vid samma altare knäböjer kungar och tjänare, direktörer och hemmafruar. I Kristi rike får det inte finnas någon människa som dikterar läran. Kristus hade sagt

”Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder.  Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.  Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.   Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd. ” (Matt 23:8-12)

Kristus vill visa på paradoxerna i riket. Storheten är inte att härska, utan att tjäna, att böja sig, inte glänsa, att hjälpa, inte befalla.