Petrus
skriver:
”Våra synder bar han i sin kropp upp på
korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för
rättfärdigheten.” (1 Petr. 2: 24)
”Så led Kristus en
gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra
oss till Gud”
(1 Petr. 3: 18)
Vid
denna stund på korset besegrades Satan. Kristus beskriver det så att den onde
kastas ut. Det enda som satan kan använda mot människan är hennes synder, han
kan anklaga henne och han kan fresta henne eller befästa henne i synd. Men på
korset har Kristus som ett offerlamm ställt sig mellan Guds Faderns helighet
och människan och bär mänsklighetens synder i sin kropp. När straffet föll över
honom och avtjänades på hans kors, vad kan egentligen skilja människan från
Gud?
Synden
är sonad på korset, därför är Satan avväpnad på korset. Han är besegrad. Och är
han besegrad, är synden sonad, är skulden betald, straffet avtjänat och
rättfärdigheten vunnen åt människan, vad skiljer oss egentligen från Gud? I
Kristus är det ingenting som skiljer oss från Gud. Det enda som kan skilja oss
från Gud är vår otro, att vi inte litar på att det han gjort för oss verkligen
gäller oss.
I
Kristus är förlåtelsen, rättfärdiggörelsen, försoningen en verklighet för en
fallen mänsklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar