”Jesus sade: ’Stunden har kommit då
Människosonen skall förhärligas, Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte
faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det
rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i
den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Om någon vill tjäna
mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om
någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. Nu är min själ i djup ångest. Vad
skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag
kommit till denna stund. Fader,
förhärliga ditt namn.’ Då kom en röst från himlen: ’Jag har förhärligat det och
skall förhärliga det på nytt.’ Folket som stod där och hörde det sade att det
var åskan. Andra sade ’Det var en ängel som talade till honom.’ Jesus svarade;
’Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över
världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit
upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’ Detta sade han för att ange
på vilket sätt han skulle dö.” (Joh. 12:23-33)
I
verserna före texten så berättas att några greker kom för att de ville
träffa Jesus. ”Vi vill se Jesus”, sade de till Filippus och Filippus
gick till Andreas och de båda gick till Jesus för att vidarebefordra grekernas
förfrågan. (v. 20-22)
Kristus
inleder texten:
”Stunden har kommit då Människosonen skall
förhärligas” (v.23)
När
han talar, så är det den sista veckan i hans liv. Framför honom ligger straffet
för synder han aldrig begått, hans egna lärjungar som förnekar och överger
honom, en ”fejkad” rättegång för att få honom fälld, han överlämnas av judarna
till hedningarna, han blir slagen, man driver med honom, spottar på honom, man
trär en krona av törne, av vassa taggar, på hans huvud. Han får bära sitt eget
kors, hans händer och fötter spikas fast vid korset, han får hänga mellan två
rövare. Men det värsta av allt är det ensamma ropet av
en själ som övergetts av
Gud: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Hur
många gångar hade han inte sagt till sina lärjungar: ”Min stund har ännu
inte kommit”?
Nu
säger han:
”Stunden har kommit då Människosonen skall
förhärligas” (v.23)
Förhärligas,
är det verkligen vad man kan säga om det som ligger framför Kristus? Borde han
inte sagt: ”Stunden har kommit då
Människosonen skall förnedras”?
Grekerna
hade begärt audiens hos Konungen Kristus med orden: ”Vi vill se Jesus”.
Är
detta förberedelsen för audiensen? Människosonen skall förhärligas. Han skall
lysa fram som den störste Konungen av alla.
Hur fixar man sånt med Andreas och Filippus framför sig? Hur tänker vi? ”Vänta här medan jag tar på den konungsliga manteln i siden och sammet. Om en stund har jag fått på mig guldkronan med juveler och ädelstenar. Sedan är jag klar! Jag ska förbereda med basuner och hovtjänare sedan är jag beredd att visa mig i min konungsliga härlighet.”
Hur fixar man sånt med Andreas och Filippus framför sig? Hur tänker vi? ”Vänta här medan jag tar på den konungsliga manteln i siden och sammet. Om en stund har jag fått på mig guldkronan med juveler och ädelstenar. Sedan är jag klar! Jag ska förbereda med basuner och hovtjänare sedan är jag beredd att visa mig i min konungsliga härlighet.”
Var
det detta Kristus menade med förhärligande? Nej, i denna text handlar
härligheten om en härlighet på korset. Ett träkors, ett brutalt
avrättningsredskap var Hans tron. Medan de hånade honom skulle soldaterna klä
honom i en purpurröd mantel, de skulle tvinga på honom en krona av törne, och
vid korset skulle de spela hasarspel om hans kläder. Är detta härlighet?
Stunden
har kommit – lidandets stund. Han kommer inte att backa en millimeter. Det var
för denna stund han kommit till världen. Det var genom korset Hans Fader blev
förhärligad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar