Låt oss inte följa strömmen

”När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.” (Luk. 18:35 – 43)

Låt oss stanna vid orden:”De som gick främst sade åt honom att tiga”

Låt oss inte låta falsk religiositet, en sorts yttre fromhet utan innehåll, tysta hjärtats rop efter Gud. Någon har sagt att ”många vill ha en kyrka som gör deras utmaningar bekväma istället för att utmana deras bekvämlighet.”

Populärkulturen vill pressa in oss i en form där vi ska likna alla andra: bära rätt märkeskläder, lyssna till rätt musik, prata

om samma trams alla andra pratar om. Lite religiös kan vara okay, men om att vara radikal Jesu efterföljare, så möter man motstånd.

Detta insåg Paulus, men det hindrade inte honom från att tala om Jesus. Han skriver så kännetecknande i ett brev: 

”en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete. Jag har också många motståndare.” (1Kor. 16:9)

Bartimeus lät sig inte tystas av folkskaran utan ropade ännu högre. Vi ska inte heller låta oss tystas.

Jesus säger:

”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.” (Matt. 10:32 - 33)