”När Jesus närmade
sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och
frågade vad som stod på. Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret
som gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över
mig!" De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu
mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och befallde
att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: "Vad
vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att
jag kan se." Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har
frälst dig." Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud.
Och allt folket som såg det prisade Gud.” (Luk. 18:35 – 43)
Det var många röster i folkmängden, men Jesus urskilde denna behövande röst. Var det inte samma sak när Jesus
var på väg till Jairus
hus. Då trängde sig en ensam kvinna Det var många röster i folkmängden, men Jesus urskilde denna behövande röst. Var det inte samma sak när Jesus
fram till Jesus i folkmängden och grep om fliken på hans mantel. När han frågade lärjungar om vem som rörde honom, så suckade lärjungarna och undrade hur han kunde fråga så eftersom det var mängder av människor som trängdes och knuffades omkring honom. Men Jesus märker ropet från den behövande. Han botade den blödarsjuka kvinnan.
Det är en väldig tröst för Guds barn. Jorden har sju
miljarder människor. Bland alla dessa så märker Kristus din och min bön. Den
drunknar inte i ljudet av andras böner.
Skriften säger:
”Gud är vår tillflykt och vår
starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.” (Ps. 46:2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar