Gud vill att alla ska bli frälsta

Gud  vill inte att någon skall gå förlorad utan att alla ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim. 2: 4, Hes. 18: 23, 2 Petr. 3:9), men inte alla blir omvända och de som blir omvända är de som Guds Ande blåst på genom evangelium i Ord och sakrament. Det är Guds verk. Det är inte för att de kunde eller ville, det handlar inte om hur vi agerar, att vi har redskapen, att allt hänger på vår vilja, och våra resurser.

När vi börjar tänka på det så inser vi att vi inte kan förstå allt detta. Inte heller Nikodemus kunde förstå det.

”Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?" Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det.  Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?” (Joh 3: 9 -12)

Vinden

Jesus använder ytterligare en bild för att föra människans frälsning ännu tydligare tillbaka till Guds och inte människans vilja.

”Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” (Joh 3:7, 8)

Det är lättare att beskriva vinden än att förklara den. Vinden är till sin natur svårförutsägbar, man kan inte mäta den, styra över den eller fånga in den, men alla kan känna den, uppleva den och berätta om den. Den blåser överallt och utan att fråga någon om lov.

På samma sätt är det med Gud. Han gör som han vill. Han frågar inte människor om lov. Men vinden i Jesu tal är inte bara en analogi. Samma ord som används för vind i grekiskan: pneuma, betyder faktiskt ande. Vi har det i andetag, att andas.

Anden blåser vart den vill, och du hör Hans sus, men du vet inte varifrån Han kommer eller vart Han far.

Vi kan se på människor att Anden rört vid dem, men vi kan inte bestämma över Anden, Anden rör vem han vill, som det står i den lutherska kyrkans bekännelseskrifter, att den Helige Ande »frambringar tron, när och var det behagar Gud». (CA, V)

Gud föder på nytt

Vi såg inte till att bli födda när vi blev till, när vi kom till den här världen. Vi blev födda och det var mamman och barnmorskan som fick göra allt jobbet. Det enda vi gjorde var att vi skrek när lungblåsorna fylldes med luft. På samma sätt så sker den nya födelsen helt utan vår vilja. Det är Gud som föder oss på nytt när han skapar en ny människa av vatten och Ande, när vi blir döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

”det som är fött av Anden är ande”

När vi blivit födda på nytt är vi ande. Vi kan se Guds rike, vi kan komma in i Guds rike, på grund av Guds nåd. Johannes skriver om Guds barn: ” De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.” (Joh. 1: 13)

Född av vatten och Ande

”Nikodemus sade: ’Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?’" (Joh 3:4)


Nikodemus förstår inte vad Jesus menar.

”Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." (Joh 3: 5 – 8)

Jesus är rak på sak. Som du och jag är av naturen kan vi inte komma in i Guds rike. Det är omöjligt. Vi kan inte lyda lagen fullkomligt eftersom vi är födda i synd och är svaga, men vi kan inte heller föda oss själva på nytt. Ändå säger Jesus att ska vi se Guds rike, komma in i Gud rike så måste vi bli födda på nytt. Hur ska vi göra någonting som vi inte kan? Svaret är att Gud gör det vi inte kan. Det är Anden och vattnet som föder oss på nytt.

Varför vi inte kan förklarar Jesus: Det som är fött av köttet är kött, d.v.s. det som är fött av syndig natur är syndig natur. Detta att vi genom födelsen bär med oss en dödlig smitta, synden, påmindes juden om vid varje födelse och varje omskärelse. I 3:e Mosebok tolv fick Israels folk lära sig att modern skulle betraktas som oren i 40 dagar efter varje gossebarns födelse, med flickebarn var tiden 80 dagar, kanske för att flickor i sin tur förväntades föda egna barn. Under denna tid fick modern inte delta i vid religiösa högtider, tempeltjänst och offer. När reningsdagarna var över skulle hon offra ett lamm eller en duva. Allt detta visade hur människan fötts i synd och hur viktigt det var att renas från den. ”Kan det komma en ren från en oren? Nej,inte en enda!” (Job. 14: 4), säger Skriften.

Vi måste födas en gång till, födas ovanifrån, säger Jesus. Det gör vi när vi föds på nytt genom dopet. Därför ska man inte vänta med dopet, när det gäller små barn, utan döpa dem så snart som möjligt.

Betyder en uppmaning att man kan?

Johannes 3: 1-15

”Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt* kan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?" Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det. Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.”

Vad tänker vi när vi hör orden: ”Du måste”, ”det behövs att du”, ”det är nödvändigt att du”, och ”om du inte”. Vi får nog alla omedelbart bilden i våra huvuden, kanske av mamma som säger: ”Du måste bädda sängen” eller polisen som säger: ”Det behövs nya blinkers på din bil”, eller hälsoprogrammet som säger att det är nödvändigt att vi drar in på smöret och osten, alla mackor och alla pizzor, om vi ska gå ner i vikt. Eller så tänker vi på elbolagets räkning som säger att om vi inte betalt räkningen före förfallodagen, så får vi betala en extra påminnelseavgift. I alla dessa exempel så hänger det på oss, hur vi agerar, och vi kan verkligen agera, vi har redskapen, allt hänger på vår vilja, och våra resurser.

Språket kan vi vara lite förvirrande, om vi kopplar loss det från sammanhanget och lyfter in det i ett annat sammanhang. I dagens text finns också många måste och ska, både direkt och indirekt.

Jesus säger att om vi inte blir född på nytt så kan vi inte komma in i Guds rike. Texten säger att Jesus måste bli upphöjd. Men handlar det här om att Jesus står och väntar på att den han talar med verkligen kan agera, att han har redskapen, att allt hänger på hans vilja, och hans resurser? När han säger att han måste upphöjas på korset, betyder det att det någonsin stod någon med ett pekfinger inför Jesus och sade: ”du måste”?

Nej, ”ska” och ”måste”, och många uttryck som ser ut som uppmaningar, är ofta i själva verket beskrivningar av hur saker och ting går till. De betyder inte automatiskt att en människa förväntas agera på en uppmaning, eller ens kan det. Det betyder inte ens att det kommer att finnas en tid av valprocess i den som tilltalas, ungefär som när vi tänker: ”Ska jag verkligen bädda sängen eller inte”.

Om vi säger att vatten skall frysa till is vid noll grader Celsius, om vi säger att den som har väldigt ljus hy kan bli solbränd i solen, det måste regna om det ska växa, det behövs att du har tänder om du ska tugga, det är nödvändigt att du andas för att få syre och om inte solen går upp, så blir det ingen morgon, så är det inga uppmaningar, det är ingenting som har med beslut att göra eller ber dig ta dina resurser i anspråk. Det är beskrivningar av verkligheten.

Dagens text berättar om hur Nikodemus, som var rådsherre och farisé, kom till Jesus om natten. Som farisé var Nikodemus inlärd i föreställningen att skall och skall inte betydde något som man kan, något som man har resurser till.

Hur kan vi då säga det så självsäkert? Vi talar ju trots allt om en kulturell och religiös miljö för 2000 år sedan. Man vet av gamla judiska skrifter att fariseerna hade satt som mål för sina liv att uppfylla lagen som Gud gett profeten Moses. För detta hade man byggt upp specialregler som avgränsade varje handling och beslut man tog. De hade hängett sina liv till denna lydnad, och därför var det inte vem som helst som kunde bli farisé. De valde själva ut vilka som fick bli fariséer. Det var ingen massrörelse, utan en religiös elit som aldrig bestod av fler än 6000 män på en och samma gång, och som gav ett löfte att hänge sig åt de tio budorden hela livet.

Hur kunde man hänge sig åt en sådan lydnad av lagen om man inte trodde att man kunde uppfylla hela lagen? Fariseerna trodde att man kunde lyda lagen. Det berodde på deras människosyn. Fariseerna menade att alla människor har en god och en ond böjelse inom sig och att om man valde rätt, av sin fria vilja, så kunde man stiga upp på stegen i vandringen mot fullkomlig laglydnad.

Allt hänger på oss, hur vi agerar, och vi kan verkligen agera, vi har redskapen, allt hänger på vår vilja, och våra resurser.

Denna inställning präglade Nikodemus som till Jesus om natten för att samtala. Han var inte bara farisé utan också en rådsherre, d.v.s. anhängare av judarnas Sanhedrin, en myndighet kontrollerad av romarna men med ett begränsat självbestämmande i sociala, religiösa och juridiska frågor.

”Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." (v. 2)

Vi ser att denne statstjänsteman och aktade religiösa man, hälsar Jesus ”rabbi”, som betyder mästare, trots att Jesus inte hade någon formell religiös skolning.

Det var en god artig inledning, kanske förväntar han att Jesus, smickrad av hedersbetygelsen, skulle svara på ett motsvarande sätt, med motsvarande hedersbetygelser, ”ärade ädle rådsherre”, eller liknande. Men det gör inte Jesus.

Nikodemus har noterat att ingen kunde göra sådana under som Jesus gjorde, utan att Gud är med honom. Så hur ska man se på Jesus? Kanske hade han sett att den fariseiska lydnadens krav på laglydnad, inte gjorde människans bättre, kanske väntade han på det yttersta lagbudet från Jesus, som skulle sätta kronan på verket.

Vi vet inte vad Nikodemus hade för ärende eller för fråga. Han hinner nämligen aldrig ställa någon fråga och Jesus kommenterar aldrig det Nikodemus säger inledningsvis.

Jesus öppnar inte för en religiös eller filosofisk diskussion, utan med sina ord hugger han Nikodemus i hjärtat som med ett svärd.

”Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." (v.3)

Med dessa ord river han ner den stege av laglydnad Nikodemus tror sig klättra uppför på väg in i Guds rike. Man kommer inte in i Guds rike genom laglydnad. Skriften säger att människan sådan hon är av naturen är död i synd och överträdelser (Ef. 2:1), hon ”tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det” (1Kor. 2: 14). Man ser inte Guds rike på grund av vad människan kan, vad hon skall eller vad hon faktiskt gör. Guds rike ser den som är född på nytt, eller som grekiskan också säger blir född ovanifrån, det vill säga från Gud.

Det är Gud som gör allt. Det är sant att Guds lag säger, du skall och du skall icke, lagen säger till och med att ”den som håller dessa bud skall leva genom dem. ” (Gal. 3:12) Jesus säger: ”vill du gå in i livet, så håll buden." (Matt. 19: 17). 

Låt oss återvända till det vi sade i början: många uttryck som ser ut som uppmaningar är i själva verket beskrivningar av hur saker och ting går till. De betyder inte automatiskt att en människa förväntas agera på en uppmaning, eller ens kan det.

Människan ska lyda lagen och om hon verkligen höll lagen fullkomligt så skulle hon vara rättfärdig genom den. Men Skriften lär att det är omöjligt att lyda lagen fullkomligt: ”det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar.” (Pred. 7: 20) ” Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.” (1Joh. 1: 8).

Det är inte orimligt av Gud att förvänta sig laglydnad av oss, trots att vi inte kan prestera den. Det är vi som genom Adams synd i Eden förstörde våra förutsättningar att vara lydiga, inte Gud.

När vi ser vad Gud förväntar sig av oss, inser vi att vi omöjligt kan frälsa oss själva. Vi kan inte göra oss själva till nya goda människor. Det är Gud som gör det, när han föder oss på nytt. Det är Gud som gjort allt väl för oss när Kristus Jesus, Guds Son, dog i vårt ställe.