Var och en blir inte salig på sin tro!

Av kärlek säger Gud till människan:

”Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.” (Jesaja 45: 20)

De har inget förstånd, säger han. De hade haft det. ”Det man kan veta om Gud”, skriver Paulus, ”är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” (Rom. 1:19, 20) Men Paulus förklarar att de inte förblev vid den insikt de fick genom skapelsen, istället ”förblindades [de] av sina falska föreställningar”. (Rom. 1:21)

Men blir inte var och en salig på sin tro? Är det viktiga att man tror rätt, är inte det viktiga att man har en sorts personlig fromhet, att man är religiös, att man har odlar andlighet?

Det är livsviktigt att man tror rätt. Framförallt att man tror på den ende sanne Guden och inte sina egna föreställningar. Gud är inte en idé, Gud är en levande Gud!

Hoppar man ut från ett störtande flygplan, så är det viktiga att man verkligen har en verklig fallskärm på ryggen. Det är en falsk tröst, rena lurendrejeriet, att säga till en person: ”Detta viktiga är att du tror har en fallskärm”. Åker man till Amazonas djungel så är det viktiga inte att man tror att man har en karta och kompass, utan att man verkligen har en karta och kompass. Skall man ut på isen så är det viktiga inte att man tror att isen är tjock, utan att det viktiga är att isen verkligen är tjock. Det spelar ingen roll vad du tror, om isen brister.

Men spelar den sanna gudstrons anspråk någon roll gentemot avgudadyrkans allvarliga övertygelse? Gud tilltalar Israels folk som hade avfallit till dyrkan av Baal, dyrkan av stjärnor, trä och guldbilder. Dessa människor som övergav Israels Gud till förmån för olika hedniska gudar var utan tvekan allvarligt övertygade och fyllda med religiös nitiskhet. Vet vi verkligen att isen inte brister?

Gud utmanar de hedniska avgudadyrkarna: Håller er gudsdyrkan? Består den provet? Han ger dem chansen. Ni får bevisa er! Genom att rannsaka sina egna gudars anspråk så ville han föra dem till insikt om den falska religionens bräcklighet och därifrån till tron på den ende sanne Guden.

Han säger:

”Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan HERREN, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som frälsar, ingen utom mig.” (Jesaja 45: 21)

Hade hedendomens gud förutsagt vad som skulle hända och hade det sedan inträffat? Hade hedendomens gud bevisat sig?

Nej. ”Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, HERREN, gjort det?” (Jesaja 45: 21)

Hade inte Gud talat om att Abraham skulle få en son genom sin åldrige hustru Sara, att han skulle föra Israels folk ut ur Egypten och in i det förlovade landet, att han skulle hemsöka Nordisrael genom kungen i Assyrien, att Juda skulle hemsökas av krig och plundring och föras till en sjuttioårig fångenskap, att Juda skulle släppas ur fångenskapen genom perserkonungen Koresh och få sitt tempel återuppbyggt?

Ja, de visste alla om det. De hade hört vad profeterna sagt. Ingen kunde säga emot Jesaja.

”Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, HERREN, gjort det?” (Jesaja 45:21)

Bibelns Gud är inte en tanke, ett transcendentalt väsende som stiger upp ur det mänskliga medvetandet. Gud är historiens Gud som bevisar sig i vår mänskliga historia.

Även efter profeten Jesaja fortsätter Gud att bevisa sig. Profeterna förutsäger hundratals år tidigare att Kristus skall vara född av Davids ätt, att han skall födas i Betlehem av en jungfru, att han skall räknas bland överträdarna, att han skall genomborras och dö och få sin grav bland de rika vid sin död. Kristus som uppstånden från de döda har mer vittnen än vad som krävs för en fällande dom i en svensk rättegång. Manuskripten som berättar om Jesus ligger närmare i tiden än de texter som talar om Julius Caesar, och ingen seriös historiker betvivlar historiciteten kring Julius Caesar. Vi har dessutom inte bara en skildring utan fyra parallella skildringar av Jesu liv skrivna av fyra olika författare.

Gud är historiens Gud och Bibelns anspråk klarar varje seriös prövning. Kliv fram den som tror sig ha en gud som den levande Guden. Gud säger genom profeten Jesaja i dagens text:

”Det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som frälsar, ingen utom mig. Vänd er till mig och bli frälsta ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.” (v.21, 22)