”Samla er då och
kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget
förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud
som inte kan frälsa. Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt
dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra
detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, HERREN,
gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som
frälsar, ingen utom mig. Vänd er till mig och bli frälsta ni
jordens
alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan. Jag
har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun,
ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja
sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i
Herren är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma,
och alla som varit förbittrade på honom skall blygas. I HERREN
skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma
sig av honom.” (Jes.
45:20-25)
Varför skulle inte en hedning kunna klura ut vem Gud är på egen hand och leta sig fram till honom? Varför kan inte Gud vara nöjd med den religionsutövning folken sysslar med, som ofta är allvarlig och from, som är sträng, allvarlig och kysk med sig själv. Varför respekterar inte Bibelns Gud de vackra gudsbilder som skapats av hednafolken? Varför skulle inte Gud finnas i deras tempel?
Varför skulle inte en hedning kunna klura ut vem Gud är på egen hand och leta sig fram till honom? Varför kan inte Gud vara nöjd med den religionsutövning folken sysslar med, som ofta är allvarlig och from, som är sträng, allvarlig och kysk med sig själv. Varför respekterar inte Bibelns Gud de vackra gudsbilder som skapats av hednafolken? Varför skulle inte Gud finnas i deras tempel?
Detta
förklarar Gud genom profeten Jesaja:
”De
har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber
till en gud som inte kan frälsa.”
(Jesaja 45: 20)
Religionen
skulle vara det som förband oss med Gud, som gav oss en fast
förvissning om evigt liv inför döden, som hjälpte oss med vår
skuld som sonade vår synd och gjorde oss rättfärdiga. Gud kallar
folk från alla länder och alla tider till honom, därför att ingen
annan Gud kan frälsa. Hedningens gud kan inte frälsa. De ”ber
till en gud som inte kan frälsa.”
Alla
vägar kanske leder till Rom, men alla religioner leder inte till
himlen. Den människotillverkade fromheten frälsar, räddar ingen.
Därför kallar Gud oss till sig: ”Samla
er då och kom hit”.
Vi
skall respektera alla människor och alla religioner. Men det är
inte respekt för en människa att inbilla henne att hon genom sina
egna ansträngningar kan ta sig till himlen. Om en människa säger:
”Jag
ska vara den första att landa på månen genom att försöka ta mig dit
med mitt hemmagjorda segelflygplan”.
Då är det ett uttryck för förakt om man säger: ”Bra,
fortsätt så där. Det är ditt sätt att försöka”.
Man uttrycker respekt om man förklarar för personen: ”För
det första har man redan landat på månen, redan på 60-talet, för
det andra behövs det en betydligt mer kraftfull farkost för att sig
dit.”
På
samma sätt förklarar kristna ödmjukt och respektfullt: ”Inga
radband, ingen omskärelse, inga allmosor, ingen
pilgrimsfärd, ingen
askes, ingen meditation, inte om du bad och grät dag och natt, inga
avgörelsebeslut, inga munkkåpor, inga avgudabilder kan ta dig till
himlen. Det räcker inte till. Gud förväntar sig fullkomlig
rättfärdighet av människan. Och den enda som uppvisat en
fullkomlig rättfärdighet var Jesus Kristus och han gjorde det i
ditt ställe och han skänker dig sin rättfärdighet fritt och för
intet. Han har redan gjort det du inte kunde. Och han gjorde det i
ditt ställe. Du får tro att du är förlåten för Jesu Kristi
skull. Du får äga fullkomlig rättfärdighet, Jesu egen
rättfärdighet som tillräknas dig."
Att förklara detta är inte arrogans. Det är den största respekt en kristen kan visa sin medmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar