Frälsningen är inte bara en möjlighet utan ett fullbordat faktum!

¨”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3: 17, 18)

Vårt budskap till en fallen värld handlar alltså om en fullbordad rättfärdiggörelse, som redan är ett faktum inför Gud.

Låt mig avsluta med de välbekanta orden från Rosenius Dagbetraktelser för den 31 Mars:

” Här står ju uttryckligen, att Gud i Kristus försonade med sig själv, icke de trogna blott, utan världen, och att den försoningen innebar och verkade, att han förebrådde dem icke deras synder; och sådant skedde i Kristus, icke i vår omvändelse. Men att han nu förmanar människorna: Låt försona er med Gud – detta är allt som nu skall ske. Här står, att vi förlikades med Gud genom hans Sons död, icke genom vår ånger, bättring, allvarlighet, bön eller tro – vilket allt icke behövs därtill, utan endast för att vi skall ta emot den nåd som redan finns – nej, här står: Den stund vi ännu var ovänner. Här står, att förlossningen, som skedde genom Kristi blod, var detsamma som syndernas förlåtelse; ja, att synderna togs bort på en dag, nämligen då den kostliga stenen ”hörnstenen”, blev uthuggen. Här står, att vi förlossades av Kristus ifrån lagens förbannelse på den dagen, i den stunden, då han blev en förbannelse för oss, vilket skedde då han hängde på trä. Ack ve, att världen icke vet, vad som har skett! Att hon icke känner vårt släktes historia. Icke vet att människosläktet också har en gång blivit friköpt, är förlossat, förvärvat och vunnet ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, lika visst som att det en gång har fallit i synd! Se då här: Denna syndaförlåtelse, denna förlossning, som nu är nämnd, den tillhör varje människa, from och ofrom, trogen och otrogen. Du må vara hurdan du kan, så är åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, kastade i havets djup – detta skedde i Kristi dödstimme. Blir du fördömd, så sker det icke för dina synder, utan för din otro, ditt bortoblivande. Vill du åter komma till Gud, bli hans egen och ha hans nåd, så finns inget hinder, du är varje stund kärkommen. Såsom Herren själv säger: ”den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.”