Påminnelse för Guds barn att vara glada!

”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken. Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gräns.” (Sakarja 9:9,10)

Johannes och Matteus säger att här uppfylls Sakarjas profetia, när Kristus vår Frälsare hälsades av folkskarorna med palmblad i sina händer. Profeten hade århundraden i förväg skrivit: ”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig”.

Vilken uppmaning! Fröjda dig storligen! Var glad! Inte sådär lagom glad. Fröjda dig storligen! Du har anledning att vara mycket glad!

Men är inte kristna såna där tråkiga och allvarliga typer som sällan unnar sig någon glädje? Är det inte väldigt tråkigt i kyrkan så att man inte kan vara glad, utan alltid ska sitta med mungiporna neråt? Hör vad profeten säger i dagens text:

” Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!”

Guds barn har inte bara anledning att vara glada, utan jätteglada! Men det syns väl inte? Kristna går väl inte omkring och ler för jämnan? Nej, det kan väl hända. För glädjen behöver ju faktiskt inte sitta i ansiktet, utan kan finnas djupt i hjärtat.

Men det kan också vara därför att Guds barn är glömska. De glömmer så lätt bort vilka de är och vem Gud är. Om vi bara för ett ögonblick påminde oss vem Gud är och vem vi är i Guds ögon i ljuset av Kristi försoning, så har vi all anledning att vara glada, överlyckliga!. Ja, så glada att allt det där andra, ter sig som småsaker.

Har någon vunnit en miljon på Bingolotto, så gnäller han kanske inte över gikten, över stressen, över tröttheten, över ryggont. Han tänker inte på det så mycket längre. Det andra betyder inte så mycket längre.

Men tänk då om han har vunnit något mycket, mycket mer. Ja, något som får lottovinster att te sig som skräp, har man funnit ut vem Gud är och vem vi är i Guds ögon, så borde man vara så överlyckliga att orättfärdigheten, smärtan, att vi inte har så bra ekonomi, att vi inte sjunger så bra, att vi inte har egna kyrkor, att vi brottas med alla möjliga bekymmer, anfäktelser och frestelser i vardagen, ter sig som struntsaker, som ingenting.

Därför att vi är så glömska över vår sanna glädje behöver Gud genom profeten påminna oss:

” Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!”