”Jesus
tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till
Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen
skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt
hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom,
gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå."
Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för
dem, så att de inte fattade vad han menade. När Jesus närmade sig
Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå
förbi och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att
det var Jesus från Nasaret som gick förbi, och då ropade han:
"Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" De som gick
främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer:
"Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och
befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom
frågade Jesus: "Vad vill du att jag skall göra för dig?"
Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se." Jesus sade
till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig."
Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt
folket som såg det prisade Gud.”
(Luk.18:
31-43)
Bakgrunden
Den
långa vandringen genom Perea öster om Jordan är avslutad. Nu är
Jeriko nära och därifrån är det en väldigt kort sträcka till
Jerusalem.
Det
ännu osagda
Markus
berättar att Jesus gick före dem. Kanske kunde de se ett nytt
allvar i Hans blick för samme Markus berättar: "De
som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan."
(Mark.10:32) Varför var de rädda? Kanske för att det ännu osagda
vibrerade i luften. Men nu skulle de få veta vad Jesu
sinne var
uppfyllt av. Vad som gjorde Hans blick fylld av allvar och kanske
ångest?
Tog
åt sidan
Jesus
tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till
Jerusalem.
(v.34)
Så
tar Jesus också oss åt sidan, vi som vill vara Hans lärjungar
idag, för att rikta vår blick mot Jerusalem. Vi sätter kompassen mot Jerusalem.
Vi
går upp till Jerusalem
När
Han, den evige Gudsonen, blev människa så blev Han släkt med oss,
Han blev vår broder och vi får genom tron vara Hans egna. När vi
läser om hur Jesus ensam
går till korset, så ska vi ändå hålla fast vid dessa ord: "Se,
vi
går upp till Jerusalem.”
Han har upptagit oss i sig. Det står ju: "en
har dött i allas ställe, och därför har alla dött”.
(2 Kor.5:14)
Därför
får också vi i tron ta till oss av Hans Ord, vi
går upp till Jerusalem.
Genom tron får vi gå dit och tillägna oss av det Han där gör och
lider. Bara så, kan vi få sann frid i våra hjärtan. Om vi genom
tron följer Honom till Jerusalem så kan vi också vara vissa och
säkra om att vi en gång får gå till det himmelska Jerusalem. Men
ska vi komma dithän, så måste Kristus ta oss åt sidan för att
tala med oss om vad Hans vandring till Jerusalem handlar om. Det gör
Han i dagens text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar