”Han
är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan
också för hela världens.”
(1 Joh 2: 2)
Ja, det står att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (2 Kor 5: 19)
Det
betyder att Kristus till och med friköpt dem som förnekar honom och
går evigt förlorade. Petrus talar om att ”De
skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar
så plötsligt fördärv över sig.”
(2 Pet 2: 1)
Men
om man går förlorad trots att Gud vill en människas frälsning och
Kristus verkligen friköpt han eller henne, vad gör det för
praktisk skillnad, jämfört med att hävda att Kristus
bara friköpt
de som till sista blir frälsta.
Det
gör en väldigt stor skillnad! Skillnaden handlar om innehållet i
evangeliet. Vårt budskap är inte: Gud kan
förlåta, Gud vill din frälsning om du vill, du kan
bli förlåten, du kan få försoning.
Vårt
budskap är, Gud vill din frälsning, vem du än är, vare sig du
vill eller inte vill, vare sig du tror eller inte tror. Ja, Guds Sons
blod har inte bara runnit för dig, han har köpt dig fri från alla
synder, han har försonat dig med Gud, han har förklarat dig
rättfärdig.
Skillnaden
handlar om att inte se frälsningen som bara en möjlighet, utan som
ett fullbordat faktum, som en färdig verklighet som skedde vid
Kristi kors.
Att
en människa går förlorad handlar alltså inte om vår synd, utan
om vår otro, att vi inte tror att Guds Sons sonat vår synd inför
Gud, att allt är förlåtet.
¨”Inte
sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för
att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom
blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han
inte tror på Guds enfödde Sons namn.”
(Joh 3: 17, 18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar