Att kunna ta emot förmaning

”När Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: "Du måste dö. Hur vågar du profetera i HERRENS namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?" Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i HERRENS hus. När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port. Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: "Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad." Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: "HERREN har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. Ändra nu ert liv och era gärningar och hör HERRENS, er Guds, röst. Då kommer HERREN att ångra det onda han har talat mot er. Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning HERREN som har sänt mig till er för att säga er allt detta." (Jer 26: 8-15)

Det blev inte särskilt bättre i Juda efter Jeremias förkunnelse, men man verkar ändå ha insikt att det inte var fel på hans budskap. Vi läser i versen efter dagens text:

”Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss." (Jer 26: 16)

Vi felar alla, på olika sätt. Gud vill få oss att erkänna våra fel, för att också vilja ta emot full förlåtelse. Kristus har tagit alla våra synder på korset. Låt oss vara sanningssägare som Jeremia, och våga tala med vår nästa, både om bra saker och dåliga saker. Men låt oss också lyssna på saker som kan vara jobbiga att höra, men som ändå är sanna. Kristenlivet handlar inte om att leva som jag själv tycker är smidigast eller enklast, utan att leva som Gud vill trots att det kan bli både tungt och svårt. Ibland förstår vi inte när Gud säger något som helt strider mot vad som ”känns bra”. Men vi måste ändå lita på att Guds vilja är bättre än vår och Guds vägar är bättre än våra vägar, så att vi inte tänker ut egna lösningar som inte har grund i Guds Ord.

När man var yngre så visste man exakt hur allting skulle gå till. ”Jag skulle aldrig kunna göra så, jag skulle aldrig kunna bete mig som han eller hon gör”.

Med tiden lär man sig att inte för ofta använda sig av begreppet "aldrig". För många av oss har gjort fel som vi bara trodde andra gjorde. Vi ska inte alltid tro att om någon påminner mig om något jag borde tänka på eller göra, utifrån Guds ord, så betyder det att han eller hon säger så för att man tror sig vara bättre. Det är kanske tvärtom. Brodern eller systern kanske har misslyckats på samma sätt, eller på andra områden, och vet därför vad han eller hon talar om.

Låt oss inte bli arga eller ledsna när någon talar Guds ord till oss. Vi vet själva hur svårt det är att framföra en förmaning, låt oss då tänka på att den som framför en förmaning gör verkligen inget lätt jobb, och hade helst av allt velat slippa.

Låt oss framförallt se på Jesus, han som utstod allt, för att vi skulle slippa den yttersta anklagelsen, anklagelsen från Gud.

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,

slagen för våra missgärningars skull.

Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,

men all vår skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad,

men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.

Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,

lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.” (Jes 53: 5-7)