Med
smärtan och döden för sina ögon så såg Jesus inte till sitt eget.
Han såg till vårt bästa. Han uppfyllde det syfte han var född
till vår jord för att uppfylla, att dö som ett offer för våra
synder. Hans offer var betalningen som skapade frid med Gud.
”Fröjda
dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig”
Då
kanske någon säger: ”men
jag är inte en dotter av Jerusalem, det är inget för mig att bli
glad över!”
Gud säger genom aposteln Paulus till alla sanna Guds barn, att alla
som tror på Kristus har Jerusalem till moder, det sanna andliga
Jerusalem (Gal. 4:26).
Lärjungarna
sjöng till Herrens ära:
”Välsignad
är han som kommer, konungen i Herrens namn! Frid i himlen och ära i
höjden!”
Det
blir frid på jorden, överallt där Kristus upprättar sitt rike.
Kristi rike beväpnar sig inte. Koranen uppmanar till krig, Kristus
säger : ”vänd andra kinden till”. Länder krigar, men Kristi
sanna Kyrka krigar inte. Här smids svärd till plogbillar. De som
var fiender faller ner vid samma altare; människor av alla folk, av
alla länder och språk tillber samme Frälsare. En Paulus som
fängslade och dödade kristna lägger ner vapnen när han möter sin
Frälsare, varg och lamm ligger sida vid sida. Människor av så
olika bakgrund, med så olika temperament, personlighet, ras och
ursprung kan i Guds rike inte annat än älska varandra. De är ju
syskon i Kristus, de har samme Fader och samme Frälsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar