Det var vi som korsfäste Kristus, ändå var det för oss han led och dog

Markus skriver:

"Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden" (Mark.10:33)

Lukas berättar om det andra skedet, om hur Kristus överlämnas av judarna till hedningarna , d.v.s. till Pontus Pilatus, som Matteus berättar senare:

"De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen." (Matt.27:2)

Två gånger tidigare hade Kristus talat om sitt förestående lidande. Den här gången beskriver han det mer detaljerat.

"Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå."(v.32,33)

Människor kan ibland uttrycka en viss avsky mot det sätt Kristus blev behandlad på. Men det kan vara ett uttryck för självrättfärdighet. Det är så enkelt att döma andra människors handlanden. Det är värre att döma sitt eget

I ena handen en hammare,i andra en spik

hjärta.

De människor som hånade, skymfade, spottade på, gisslade och dödade Kristus var släkt med oss, de var av samma kött och blod som du och jag, och hade förmodligen ungefär samma ideal om medmänsklighet som du och jag. I samma situation hade du och jag kanske gjort samma sak.

Alla som var i Jerusalem var inte med om att korsfästa Kristus, ja, det var inte ens judar som korsfäste honom utan romerska soldater. Ändå säger Petrus till judarna i Jerusalem:

"Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. Livets furste dödade ni... Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. " (Apg. 3:14f., 4:10)

Och hans åhörare kände sig verkligen träffade.

Varje gång vi hånar och skymfar våra medmänniskor, varje gång vi brister i kärlek, varje gång vi behandlar våra medmänniskor illa bevisar vi att vi hör till det släkte som korsfäste Kristus.

Men ändå var det just för dem som korsfäste Honom som det var han led. Det var i vårt ställe Han straffades, inte av människor, utan av Gud, inte för sina egna synder utan för våra synder, för att vi skulle äga syndernas förlåtelse, evigt liv och evig salighet. Och framförallt skall vi se på att Han gick frivilligt till Jerusalem därför att Han älskar oss.

"Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet." (Jes.53:3)