Varför det viktigaste är att Kristus dog för våra synder

Vad är det så speciellt med att ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna”? (1Kor 15:3)

Är det så glädjefyllt att tala om död och lidande? Borde man inte hellre tala om Jesu liv och vårt liv?

Fråga istället: ”Varför är vi rädda för döden?” Svaret är att vi är rädda för döden, därför att vi är syndare. Om vi inte vore syndare skulle vi inte vara rädda för döden. Om vi aldrig syndade, gjorde fel inför Guds lag, om vi inte hade skuld utan

bara gjorde heliga gärningar och var rättfärdiga, då skulle vi kunna se Gud i ansiktet utan att skämmas, vi skulle inte behöva be om förlåtelse vi skulle inte behöva be om nåd och förbarmande. Vi skulle aldrig dö, därför att det är Adams synd och vår, som gör att alla människor drabbas av död, sjukdom och lidande. Om ingen syndade, så skulle vi alla leva i paradiset, i en värld utan sjukdom, lidande, svält, och krig, utan hat, avundsjuka och egoism.

Men nu är det inte så. Nu är det så illa, att vi alla ser mer till vårt eget bästa än andras. Vi sätter inte Gud i första rummet, utan oss själva. Vi försummar Gud och våra medmänniskor. Och allt vi gör är vi ansvariga för. Vi kan aldrig skylla på någon annan eller något annat. Därför har vi skuld och därför är vi rädda för döden. Därför att om det kom an på oss, så är vårt hemland helvetet, snarare än himlen.

Men nu säger det glada budskapet, som Paulus hade predikat i Korint, påmint dem om och manat dem att stå fasta i att ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna.”.

Vi behöver inte dö för våra synder. Kristus har på korset redan dött för våra synder. Och om vi inte behöver dö för våra synder, så behöver vi ju inte vara rädd för döden. Eller hur? Det är ju våra synder som gör döden skrämmande.