För bekymrad för att be?

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” (Fil. 4:6)

Det är förrädiskt när man påstår att man är för oroad, plågad eller för stressad för att be. Det var när Jesus kände sig som mest plågad och bekymrad, dagen före sin korsfästelse, som han använde en hel natt för att be i Getsemane. I sin bön lägger han sina bekymmer i Guds hand och ber att Faderns vilja skall ske. När han är som mest plågad kommer en ängel och tröstar honom.

Små barn är såna som pratar om allt de tänker på och som de undrar över eller fascineras över. Oavsett hur stort eller

litet det är så pratar de, oavbrutet med vuxna i sin omgivning. Såna borde vi också vara gentemot Gud. Fundera inte på vilka ord du skall välja innan du ber, prata med Gud om allt.

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” (Fil 4: 6)

”Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” (Fil 4: 7)

Det är väl detta som är målet med alla troendes liv, att våra hjärtan och tankar bevaras i Kristus Jesus. Finns något större? Då vet vi att Gud är nådig. Är vi hos Kristus och är Kristus hos oss, då vet vi att hans blod renar, då vet vi att den skuld som plågar oss blivit betald på korset.

Är vi i Kristus så äger vi en frid som övergår alt förstånd. Vem kan förstå hur man kan glädja sig i en fängelsehåla, vem kan förstå att att man inte bekymrar sig trots att världen rasar ihop runt omkring oss? Bara den som äger Guds frid som övergår alla förstånd, den vars hjärta och tankar är bevarad i Kristus, hon gläder sig i Herren, hon bekymrar sig inte och hon ber förtröstansfullt och tackar Gud.

En sådan frid bjuder Gud till alla. Var och en får tro att Jesus Kristus med sitt eget blod sonat världens synd.